Vad vill fisken ha?

Olika insekter som öringen har på sin meny. För att du som är flugfiskare inte ska känna dig helt borta när du träffar en erfaren flugfiskare ute vid vattnet som börjar prata om kläckningar, ger vi dig här möjligheten att sätta dig in i grundläggande insektslära, eller som det egentligen heter: Entomologi.

För en flugfiskare som har upplevt kläckningar av en speciellt insekt som gett ett bra fiske den dagen.. Ja för honom kommer den insekten att vara underbar och han kommer knappt kunna bärga sig till den dag han möter denna fantastiska skapelse igen.

För flugfiskaren är det inte alla insekter som är av intresse. De insekter som aldrig kommer i kontakt med vatten är ointressanta. Men alla de som bor i eller kan falla ner i vattnet - och därmed bli öringmat - är både intressanta och vackra.
Det finns fyra huvudgrupper som är de viktigaste:
1. Dagsländor
2. Bäcksländor
3. Nattsländor
4. Fjädermygg

Dagsländor

Dagsländor är klassikern och själva grundinsekten till flugfisket världen över. De finns i stora och små varianter, och gemensamt är att de kan kläcka i så stora antal att till och med storöringen börjar vaka. Och är det nåt vi flugfiskare gillar så är det stor öring!.

Dagsländorna kan delas in i fyra huvudgrupper: 1. Svärmande, 2. Klängande, 3. Krypande och 4. Grävande. Dessa fyra grupper refererar till var och hur de olika arternas nymfer lever och beter sig. Nymferna kan ha speciella utseenden beroende på vilken art de tillhör. Vissa är flatryggiga och tjocka medans andra är långa och slanka.

Efter en given tid, från 6 månader till 2 år, beroende på art - har nymfen växt sig så stor att den är färdig för att kläckas, Det går till på flera olika sätt. Några arter kryper upp på torra land - det kan vara en sten eller ett strå - andra simmar direkt upp till ytan innan de tränger genom nymfskalet och går genom vattenytan

Dagsländorna har en såkallad ofullständig förvandling då de saknar puppstadiet. När den har brutit sig ur nymfskalet blir den vuxna dagsländan sittande på vattenytan - eller på land, beroende på art - för att torka sina vingar. Då kallas den för Dun. Det är i detta stadium de insekter som kläcker i fria vattenmassor blir grunden för det som kanske är det mest spännande fiske man kan uppleva som flugfiskare.

När vingarna är torra flyger de in på land och letar rätt på en buske eller annat "eget ställe". Här sker ytterligare en förvandling. Nu kryper den ur sitt skinn en gång till och framkommer i en slags bröllopsdräkte med klara vingar och långa stjärtspröt. Då kallas den för spinner. Spinnern kan inte inta vatten eller föda så inom ett dygn eller två är den död som en sill.

Den enda uppgiften den har nu är att finna sig en maka, helst då en som inte säger "- Inte ikväll, jag har ont i huvudet"
Efter att generna är förda vidare dör hannen medans honan flyger mot vattnet för att lägga sina ägg. Här uppstår ännu en drömsituation, öringen frossar gärna på spinners under kvällar med stora spinnerfall.

Bäcksländor

Bäcksländorna har en tendens att bli förbisedda jämfört med dagsländor, fjädermygg och nattsländor. Det är kanske inte så konstigt för den vuxna insekten skapar sällan vakorgier som de andra arterna kan göra.

Nymferna lever oftast på botten i älvar som är syrerika, men kan också finnas i stilla vatten. De finns i alla storlekar från knottstorlek till riktiga giganter, allt beroende på art - och finns gärna under stenar och andra lämpliga gömställen. Några arter kan gräva sig djupt ner i bottenslammet. De är temperaturkänsliga och har svårt att klara höga vattentemperaturer.

Bäcksländorna har ett nymfstadium på ett år eller mer. När kläckningen närmar sig blir nymferna mer aktiva och kryper närmare kanterna för att därefter krypa upp på land för att kläcka. Bäcksländorna är inte så lättillgängliga för fisken, i kläckningsfasen, men under vandringen mot land kan öringen ta för sig.

Det finns flugfiskare som svär att de har sett bäcksländor som kläcker i de fria vattenmassorna, men detta hör i så fall til undantagen. Efter att ha kläckt (krupit ur nymfhuden) flyger den iväg. Den är en dålig flygare och hamnar ofta på vattenytan och fisken kan få sig en godbit. Efter kläckningar kan man ofta finna högvis med tomma nymfhudar på stenar längs älvkanten. Att föra generna vidare är viktigt också för bäcksländorna, men om makan har ont i huvudet så gör det inte så mycket, eftersom bäcksländorna lever mycket längre som vuxen insekt än vad dagsländorna gör.